#1

She keeps her secrets in a box
the world outside her window
her heart as painted on her skin
She left her dreams in an open book
You'll find her love if your eyes dare look

Changes.

Här återuppstår Rosenblad lite lagom, med ett nytt syfte.
Vilket syfte?
Det märker ni, med tiden.

Men bara så ni vet, liksom.

Skins!

Tittatitta, jag har nya jättesöta skins både till Mediaplayer och Winamp. En pingvin och Sumomo. :)
Jag har tråkigt idag, och jag har ingen lust alls att packa. Jag borde nog sätta igång snart. Men det är jobbigt, och sånt. Funderar på att ringa Johanna så att jag får sällskap när jag går och handlar sen, men det visar sig.

Jag kände för sagor igårkväll. Jag får se om jag lyckas skriva ner någonting. Jag hoppas det. Det blir nog någonting litet och gulligt, någonting liknande Irrbloss - den sortens sagor som är till för att berätta högt, som inte alls är särskilt fina på papper.

Irrbloss.

For you, Alexej. Bilden är på Gackt. Jag vet inte riktigt vad den gör där, förutom att vara grymt snygg.

Det var ett litet irrbloss, som for omkring i natten. Det såg ut ungefär som alla andra irrbloss, litet och lysande. Ett ljusklot, kan man säga.
Det här irrblosset var dock annorlunda. Det frös. Det lilla irrblosset kände ständig kyla, och vågade aldrig komma nära en eld, ty sådana är skadliga för ett bloss. Och emedan det var för blygt, vågade det heller aldrig närma sig något annat irrbloss för att få lite värme.
Blosset for omkring, och omkring, och det kom långt bort till platser det aldrig sett tidigare. Men fortfarande frös det.
Så plötsligt fick blosset syn på det. Det var ett annat irrbloss. Inte anmärkningsvärt på något vis, det såg ut ungefär som alla andra irrbloss. Men det här blosset for också omkring som om det sökte efter någonting. Det här blosset verkade också vilset.
Så vårt lilla irrbloss tog mod till sig. Det tänkte, om nu irrbloss kan tänka, att det måste våga ta chansen. Ty nu var det så outhärdligt kallt, både runt om och inuti det. Blosset frös så att dess ljus började flimra.
Och så började det närma sig det andra blosset. Dess ljus såg så varmt och inbjudande ut, och det var inte långt bort. Och det skimrade så vackert. Vårt bloss svävade sakta närmare, manades hela tiden framåt av en mystisk dragningskraft.
När det var nästan framme vid det andra blosset stannad det plötsligt, tvekade en sekund. Det kände kylan spridas inom det. Så tog det det avgörande steget, även om irrbloss inte tar några steg. Och mötte det andra irrblosset.
Så överväldigades vårt bloss av en kyla, som var så mycket kallare än den det tidigare känt. Det andra blosset syntes inte till. Det var ensamt, och där var mörkt. Dess ljussken brann inte längre, där nere i mörkret under havets yta.
Och så slutar sagan om det lilla irrblosset, som bara ville värma sig.

Yoshiki.

Well, here we go. Jag håller vad jag lovar, ibland i alla fall, och även om det kanske inte var ett löfte så presenterar jag här Rosenblad - Evas blogg i något komprimerad form, typ. Det är för dig, Alexej, och för alla andra som inte orkar läsa långa inlägg. Jag vet inte hur ofta jag kommer minnas att uppdatera här också, men jag ska försöka. Och jag ska försöka ha minst en bild per inlägg. Eftersom jag inte har någon bild med någon särskild innebörd att lägga upp till det här, väljer jag en på Yoshiki från X-Japan. Det är rosenblad i alla fall, right? Och ja, han är en kille. Och han är inte lika.. feminin på alla bilder.